Den mörka spegeln

Nu kommer Den mörka spegeln, den andra och avslutande delen i Claes Reits verk om film noir. ”Man kan kanske säga att film noir är filmkonstens själ”, skriver författaren.

Reit lyfter fram att det finns många vägar in i film noir-världen. En är filmen som konst – det fantastiska svartvita fotot resulterar ofta i en stark konstupplevelse. En annan väg är psykoanalysen, en tredje är kritiken och skildringen av ett brutalt och segregerat klassamhälle. Ytterligare en väg är könsrollerna och ett par av kapitlen i Den mörka spegeln har det temat. Andra hittar vägen till noirfilmen via många deckarfilmer.

I USA var flera av de mest framstående filmmakarna flyktingar från nazismens Tyskland. De hade tagit med sig sina politiska uppfattningar och sin kompetens inom ljud, foto, och filmteknik med mera till Hollywood. Förföljelserna av vänsterradikala i USA ledde till att och många av Hollywoods samhällskritiska medarbetare av alla kategorier drabbades. De svartlistades, förlorade sina inkomster och fick svårt att försörja sig.

Under en period på drygt tjugo år från sent 1930-tal och framåt producerades ett stort antal filmer. I Claes Reits första filmbok, Film noir à la carte, 174 sidor, har han valt ut 250 filmer som presenteras i ”verser” på upp till 10 rader. Alla dessa filmer är tillgängliga, streamande på olika gratissajter på nätet. Boken är rikt illustrerad med filmaffischer i färg och svartvita foton. Den utgör ett användbart och väsentligt komplement till Den mörka spegeln.

De 435 sidorna i Den mörka spegeln är uppdelade i tio kapitel. De har rubriker som: Det mörka förflutna. Om film noir och psykoanalysen, På en ödslig plats. Film noir i kvinnoland och kapitlet Den mörka staden som bland annat handlar om en maskulinitet i kris. USA var ett annat land när alla de män som deltagit i andra världskriget återvände hem. Kvinnorna hade tagit över hemmen, jobben och viktiga samhällspositioner. Kapitlet Ljuset från Weimar omfattar 60 sidor, om bland annat den tyska expressionismen som blev den visuella grunden för det filmskapande som senare utvecklades i Hollywood.

– Egentligen är det nästan omöjligt att slå fast om en film är ”noir” eller inte, säger Claes Reit. Och det är ingen filmmakare som bestämmer från början att det ska bli resultatet. Begreppet är undflyende. Det handlar inte om en genre. En cowboyfilm, eller en musical kan vara noir lika väl som en deckare. Uppfattningarna kan skilja sig åt också bland filmexperter. Det finns ett antal kännetecken som brukar betraktas som typiska, men tolkningarna går isär.

Claes Reit är professor emeritus vid Odontologiska institutionen vid Göteborgs Universitet. Han är sedan decennier lidelsefullt filmintresserad. Av Claes Reit har Tid&Rum förutom de två böckerna om film noir också givit ut den uppmärksammade biografin Gilbert Holmström: Jazzmusiker (2020), och, samma år, Möte med minnen: 15 fotografier och en vandring uppför en brant backe.

Bokförlaget Tid&Rum